En resa med ett hus som byggdes på 30-talet, som har varit älskat men också bortglömt. Nu tar jag och min familj det till våra hjärtan och jag hoppas det får ett nytt bra liv.






måndag 31 maj 2010

Det ljusnar

Sista veckorna har varit en bergochdalbana men nu börjar allt äntligen sakta ner och jag kan få njuta av den begynnande sommaren.


Mera målat blev det när vi var nere sist så nu är"framsidan" nästan helt klar. Fönstren på övervåningen är endast kittade och dörren har vi inte kommit överrens om än.



Miljömässigt är det en sådan skillnad mot hemma vi bor i en dalgång och kuperad omgivning, tystnaden där nere på kvällarna är otrolig. Vi bor ju inte särskilt centralt hemma heller men jag har kommit på vad som gör den tystnaden så mycket tystare. Vi bor ju nämligen nära en fors och ett visst vattenljud ligger alltid i bakrunden. Och trots allt arbete vi har framför oss känner vi båda ett sådant lugn när vi är där nere.


Att det finns mer att måla är det ingen tvekan om :). Jag hoppas dock att det står grävning på schemat nästa gång så vi får riktig innfart och grusplan att dra över husvagnen till. Börjar kännas lite knepigt att "bo i ladan".

1 kommentar:

  1. Så fint det blivit det måste vara så roligt att se att arbetet har lönat sig även om det är en del kvar att måla.
    Det ser verkligen mysigt ut där förstår att ni gillar att vara där.
    Trevlig vecka på er och lycka till med allt.

    Kramar Mia

    SvaraRadera