En resa med ett hus som byggdes på 30-talet, som har varit älskat men också bortglömt. Nu tar jag och min familj det till våra hjärtan och jag hoppas det får ett nytt bra liv.






söndag 9 maj 2010

Att sova ensam



Då inget blev som vi tänkt förra helgen valde maken att ta två semesterdagar och dra söderut till huset. Där har han hunnit fixa med lite olika saker som skall göras men också hittat mer jobb än vad vi räknat med igen. Nedslående ja, men det är bara att ställa in sig på att det kommer vi vara med om många gånger under resans gång.



Denna gång visade det sig att det läckt in alldeles för mycket vatten mellan hall och kök så där var väggen mycket dålig och måste bytas ut delvis. Absolut mest tråkiga med det är att vi måste bort med det gamla skafferiet i köket och att det blir svårt att få det tillbaka igen. Jag får se det med egna ögon på onsdag då vi åter ska ner igen. Jag hoppas hinna måla några fönster då i alla fall.

3 kommentarer:

  1. Vad fint du har det! Lämnar ett avtryck! Kramar Susanne

    SvaraRadera
  2. Vilken otur.Hoppas att du ändå får ditt skafferi ! Det är en av de saker jag saknar i vårt hus, ett gammeldags skafferi med hyllor (gärna ett som man skulle rymmas att gå in i) :)
    Ha en fin start på ny vecka! Kram Kicki

    SvaraRadera
  3. Fy det var trist att höra..hoppas ändå kanske kanske det går att rädda skafferi..ja det är inte bara bara med gamla hus tyvärr :/
    Kram Susanne

    SvaraRadera