En resa med ett hus som byggdes på 30-talet, som har varit älskat men också bortglömt. Nu tar jag och min familj det till våra hjärtan och jag hoppas det får ett nytt bra liv.






måndag 1 juli 2013

Jag har ett kök!

Efter fyra veckors hårt slit av maken och så mycket målning som jag hann medan jag var där kan jag nu äntligen skriva "JAG HAR ETT KÖK I HUSET" :) Ja det är inte helt klart än men på väldigt god väg. Äldsta dottern har bett om att pappan inte lagar någon mat där innan hela familjen är samlad. När jag kom dit var det verkligen en furubastu. Men bara efter en målning kunde man ana vad resultatet skulle kunna bli. Sedan var det dags för att ta bort den gamla mattan och få svaret på om golvet skulle vara användbart som vi hoppades på. Tidningar från september och oktober 1939 täckte golvet. Efter en såpskurning kunde vi konstatera att golvet var precis som vi ville ha det! Så det var bara att glatt måla vidare. Vi lämnade färgen att torka under midsommar och åkte hem. Men redan på söndagen var maken tillbaka och fortsatte jobba. Sedan kom vi till det där som jag fasat för, tankefel och felbeställt! Så via telefon och en massa bilder skickade till mig fick vi komma till en ny lösning. Så här i efterhand men utan att sett det live måste jag säga att det faktiskt blev bättre än ursprungstanken. Det är ovant att inte vara på plats hela tiden och vara delaktig i processen. Att få bilder skickade till en samt samtal där man skall försöka ta ställning till olika saker utan att riktigt se dem. Men snart fyller jag bilen med saker, väskor och barn och drar söderut. Gissa om jag längtar att bo in mig. Kram Cia

1 kommentar:

  1. Så fint det blir i ert nya kök! Förstår att du helst vill vara där på plats när det händer saker... Var i landet ligger stugan och var bor ni annars? Det verkar som att ni har en bit att åka...

    Sommarhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera