En resa med ett hus som byggdes på 30-talet, som har varit älskat men också bortglömt. Nu tar jag och min familj det till våra hjärtan och jag hoppas det får ett nytt bra liv.






måndag 19 oktober 2009

Gränsdragning

Nu så har jag travat runt på tomten, tillsammans med grannen och lantmäteriet för att staka upp de nya gränserna. Inte helt lätt men till sist var alla parter nöjda. Nu är det bara att vänta, minst tre månader dröjer det innan det är klart. Men ännu ett steg är taget i alla fall.

Måste bara delge delar av dialogen mellan mig och killen på lantmäteriet, vi gick på vägen förbi huset och jag såg hur han kikade in på huset.


-Ja det finns lite att göra, sa jag.
- Ja inte kan du vara rädd för jobb i alla fall sa han.
-Eller så är jag inte riktigt klok sa jag med ett leende.
-JA något av det är det ialla fall fick jag till svar.

Det krävs nog båda delarna när man kastar sig in i ett sådant här projekt. Till helgen ska vi i alla fall få åka till huset igen, inga stora projekt är inplanerade. En tur till tippen med sopor från boden hoppas jag det blir i alla fall.

Bilden ovan är från sommaren i huset. Kan bara tänka mig vad vi gett alla grannar något att prata om.

1 kommentar:

  1. Hej!
    Tack för besöket hos mig, nu hittade ju jag hit till din fina blogg!Har läst igenom alla dina inlägg, vilken underbar än så länge "oslipad diamant" ni gett er på att renovera:) Kände direkt att din blogg var något för mig, hit kommer jag gärna igen:)

    Ha en bra dag!

    Kram Jenny

    SvaraRadera