Den här bilden har blivit lita av "min" bild av huset. Jag kommer nog aldrig att glömma dom dagarna för tre år sedan då vi stod där och tvingades ta ett beslut på hur vi skulle göra med allt efter min pappas bortgång. Skulle vi kunna gör något av det som vi faktiskt sedan tidigare börjat drömma så smått om, innan vi visste vad vi skulle hamna i. Skulle vi orka? Ha tid? Beslutet var ändå inte så svårt, det kändes att vi ville försöka. Sedan var det en lång och jobbig tid med allt praktiskt innan jag faktiskt kunde säga att jag var ägare till Farfarsstuga.
Ni har sett det förut, men det är en stor förändring som skett med huset på bara dessa två år. Två semestrar och alla andra lediga dagar vi kunnat få loss har gått åt. Vi vill inte riktigt tänka på hur många timmar det faktiskt blivit, utan har bara fokus på att det faktiskt är närmare "mål" än vad vi faktiskt trodde vi skulle vara just nu.
Förra veckans sommarvärme passade oss utmärkt då maken faktiskt kunde få klar den övre delen av den sista sidan. Nu kan vi riva ställningen, förhoppningsvis innan den täcks av snö. Nu är det bara den sista biten av den nedre delen som skall panelas om nästa år. Jag hoppas dock att vi under vintern kan börja förbereda den renovering som skall göras invändigt.
Men nu skall jag börja fundera över vad som skall packas då jag genom jobbet fått möjlighet att nästa vecka få åka till Spanien i ett utbytesprojekt. Spännande och så verkar det som om jag får chansen att njuta av lite mer sommarvärme ett tag till.
Trevlig Helg!
Cia
