Välkomna tillbaka till Farfarsstuga!
I morse fick jag ett påpekande av en mycket god vän att bloggen faktiskt legat nere i ett helt år. Va ett helt år, hur gick det till.....???? Nog för att jag vet att det var länge sedan sist och att det hänt en massa saker som borde ha fått berättats om men inte känns det som om ett år har gått. Men det har det visst. Jag hoppas att nu när jag slagit in på en liten ny riktning i mitt liv, kommer kunna återta mitt bloggande. Jag tänker i alla fall göra ett gott försök, för nog har jag även jag saknat den.
Om någon gammal läsare kikar in kommer ni kanske ihåg att vi tog över ett gammalt ruckel för fem år sedan. Efter min pappas bortgång ville jag ha något kvar hemma och bortom den falnande färgen, det läckande taket, en skabbig insida som såg ut som den gjorde på 40-talet när det byggdes, kunde vi se vårt drömhus. Vi bestämde oss för att försöka. Ett beslut som jag inte ångrat men som jag periodvis under resans gång har funderat på om vi varit riktigt kloka när vi gav oss in i det hela.
I år har vi för första sommaren kunnat bo i vårt hus och gjort mycket lite av de projekt som återstår. Men njutit desto mer av att vara i mål, nåja vi har i alla fall klarat av första varvet och var värda att bara njuta en sommar. När vi städade ur ladugårdar och bodar hittade vi husets gamla grindar undanstoppade. I år var det så dags att de skulle få komma på plats igen. Efter lite klur på hur de skulle komma på plats på ett bra sätt igen var vi så redo att sätta igång. Gropar att gjuta i hann maken gräva, sedan lyckades han skada ett antal revben i en vattenrutsch och där stod vi....
Som tur var skulle svärföräldrarna komma på besök och löftet om att svärfar inte skulle behöva jobba något i år drogs in. Han och jag fick sköta gjutning och lyft, den petiga maken kunde endast kontrollera vårt jobb med ett vattenpass. Men riktigt duktiga på det hela var vi faktiskt, så de kom på plats utan några större problem. Sedan var det dags för mitt jobb igen. MÅLA.......
Vi har ju valt att försöka renovera huset till ett modernt hus fast med gamla och hållbara metoder. Linoljefärgen har blivit min bästa kompis och tack och lov sedan vi började har torktiden förkortats ordentligt. Jag kommer ihåg först sommaren när jag skulle måla en utebänk, det tog hela semestern innan den var målad tre gånger. Nu torkar färgen på ett par dagar. Tidigare har jag använt Gysinges färg men till grinden valde jag att handla av goda vänner som håller på att öppna byggnadsvårdsbutik Lassas byggnadsvård hemma i ladugården. Det kommer bli en kanonmysig butik när den är klar, det kan jag lova efter att varit där och smygkikat.
Nu är de gamla grindarna så på plats igen. På gamla kort kan man se att de även var ett prydligt staket runt tomten men det får vara så länge för oss. Syrenhäcken får räcka tills vidare. Härmed så hälsas besökare välkomna in både live in genom grindarna och här på bloggen genom bilderna.
Kram Cia
